Den här uppsatsen om “Frankenstein” skriven av Mary Shelley skrev jag i Svenska 2 på gymnasiet (det vill säga under tvåan). Boken, som egentligen heter “Frankenstein: eller den moderne Prometeus” kom ut 1818 under romantiken och brukar anses vara den första science fiction-romanen.
Läs också: A-uppsats: Tärningsspelaren av Luke Rhinehart – Exempeluppsats på A-nivå i Svenska 1 på gymnasiet
Uppsatsen är skriven i form av en “utredande text”, med syftet att beskriva varför boken var “tidstypisk för sin epok”, vilket man skulle göra med hjälp av citat från boken. Eftersom Frankenstein skrevs under romantiken var alltså syftet med den här uppsaten att utreda och beskriva hur man som läsare kan observera att Frankenstein skrevs under just romantiken.
Den här uppsatsen fick jag A på, enligt betygskriterierna för uppsatsskrivning i Svenska 2.
Vill du lära dig mer om hur man skriver uppsatser? Läs också:
Så här får du A på dina uppsatser – En guide i 4 steg
Utredande text av Frankenstein
Frankenstein är den kusliga berättelsen om en vetenskapsman som i nattens månsken skänker liv åt ett monster. Trots att romanen är skriven för över 200 år sedan, känner de flesta av oss till den. Vad är det som har gjort det här verket så inflytelserikt? Hur kan man fastställa att boken tillhör romantiken? Och framförallt, finns det lärdom att ta av denna klassiker?
Frankenstein eller Den Moderne Prometheus skriven av Mary Shelley (originalutgåva 1818), handlar om vetenskapsmannen Victor Frankenstein som efter år av forskning bestämmer sig för att ge liv åt en varelse han byggt av döda kroppsdelar. Frankenstein blir dock skärrad av sitt levande verk och flyr men när han kommer tillbaka är varelsen redan borta. På egen hand upptäcker nu Frankensteins skapelse världen i sökanden efter lycka, men varelsens otäcka utseende skrämmer alla han möter vilket istället ger upphov till ett hat och hämndbegär mot sin skapare och mänskligheten.
Läs också: A-uppsats: Orsakerna bakom Amerikanska Revolutionen – Exempeluppsats på A-nivå i Historia 1
Romantiken är den epok då Frankenstein skrevs och uppstod som en reaktion mot upplysningens förnuftstro, materialism och själlösa världsbild, varpå istället känslorna ansågs vara det viktiga i människans liv. Till skillnad från den föregående epokens vetenskapliga revolution där naturens alla element ämnades förklaras, skildrade romantikens författare nu verklighetsflykt tillsammans med fantasi, naturdyrkan och den subjektiva upplevelsen.
Inledningsvis är Frankenstein tidstypisk för romantiken eftersom hela romanen genomsyras av väl framhävda och noggrant beskrivna känslor, för att sålunda lyfta fram att det är just sinnesstämningen som är betydelsefull hos människan. Följande citat är ett exempel på det: “Halvt överraskad av det nya i dessa känslor, lät jag mig ryckas med av dem, glömde min ensamhet och min fulhet, vågade vara lycklig. Mina kinder vättes av tårar, och jag till och med vände mina fuktiga ögon i tacksamhet mot den välsignade solen, som gjorde mig så lycklig.” (s. 126, Shelley, Mary, Frankenstein, 2017, Halmstad: Sjösala Förlag) I utdraget beskrivs de epoktypiska detaljrika förmedlingar av känslor, här i form av lycka och tacksamhet. I romanen framställs Frankensteins monster till stor del som djupt sorgsen och arg, eftersom han blir hatad av alla människor han möter, men drivs emellertid till att inte ge upp hoppet om livet i sökandet efter lycka och kärlek. Det här visar på att Shelley påverkades av sin samtid, eftersom hon presenterar romantikens idéer att känslorna är det centrala hos människan.
Vidare används naturdyrkan, det vill säga framhävandet av naturens skönhet, vilket är ett ytterligare utmärkande drag för romantiken, tillsammans med detaljrikt utmålade miljöer för att stärka karaktärernas beskrivna känslor:
Fåglarna sjöng ljuvligare än förut, och träden sköt tjocka knoppar. Härliga jord! En gudaboning, som så kort innan hade varit kal, fuktig, och hälsosam. Min sinnesstämning förbättrades tack vare naturens mirakulösa förvandling. Det förflutna var borta ur mitt minne, ögonblicket var lugnt och framtiden förgylldes av hoppets ljusa strålar och glada förväntningar. (s. 106)
I utdraget beskrivs monstrets glädje och förväntan i samband med att han får se vårens första tecken. Naturen återges som något oerhört vackert med förmågan att till och med göra en sorgsen varelse glad och förhoppningsfull. Den här romantiska naturdyrkan framförs i polemik med upplysningens opersonliga världsbild samt dess idéer om att naturen enbart ses som ett element att undersöka och förstå. I Frankenstein återges karaktärernas miljö utförligt för att på så sätt förstärka läsarens uppfattning av de förmedlade känslorna. I textexemplet ovan blir det tydligare att det är glädje och förväntan som beskrivs när omgivningen utmålas som ljuvlig och härlig. Även om miljön förskönas, vilket är vanligt i romantiska verk, för att här frambringa en glädjefylld stämning skildras i boken likaså motsatsen: “Så gick hösten. Med förvåning och sorg såg jag löven vissna och falla av och naturen återta det kala och ödsliga utseende den haft, när jag först kommit i kontakt med den i skogen.” (s. 117) Här skriver Shelley om hösten och dess vissnade fallande löv för att lyfta fram att monstret nu befinner sig i melankoli. På det här viset framförs karaktärernas omgivning under hela bokens gång, då glädje kopplas till soliga dagar och den vackra naturen medan sorg förknippas med mörka kvällar och dystra naturskildringar, vilket alltså är utmärkande för romantiken.
Tillsammans med de starka känslobeskrivningar samt den epoktypiska natt- och mystikstämningen utgör Frankenstein en skräckroman, en för sin tid relativt ny genre som vidareutvecklades under romantiken: “Skräckslagen vaknade jag upp ur min sömn. Kallsvetten betäckte min panna, mina tänder skakade och jag darrade i varje lem. Då fick jag se den eländige, det fasansfulla monster jag skapat, i månens svaga gula sken, som silade in genom fönsterluckorna.” (s. 52) Trots utdragets utförligt beskrivna fasa, som stärks av att det är natt och det enda som lyser upp monstret är månens svaga sken, skrämmer det nödvändigtvis inte läsaren idag, då skräckgenren är så pass spridd. Romanen var emellertid, enligt Susan J. Wolfson (“Why ‘Frankenstein’ Is the Greatest Horror Novel Ever”, Publishers Weekly, 2012), onekligen skräckinjagande då den skrevs. Wolfsons påpekar att idéen att skänka liv åt en död kropp var helt nytt under romantiken och således otäckt. Därutöver förklarar hon att Frankenstein ses som det första science fiction-verket. Shelley har därmed drivit framåt och påverkat litteraturen genom att utveckla de idag utbredda skräck- och science fiction-genrerna.
För att göra Frankenstein till en skräckroman skildras fantasi, verklighetsflykt och övernaturliga företeelser, vilket är utmärkande drag för romantiken. Enligt Nicole Smith i artikeln “Elements of Romanticism in Frankenstein by Mary Shelley” (Article Myriad, 2011) handlar boken om att fly från verkligheten och sträva bort från samhällets normer och begränsningar. Det här presenteras i boken då Victor arbetar med verklighetsfrämmande vetenskapsområden, för att på så sätt kunna nå det ouppnåeliga, att ge liv åt död materia. Smith menar att genom att verkställa sina idéer och skapa en varelse, som ingen annan tidigare gjort, drömmer sig Victor bort från verkligheten, vilket således är karakteristiskt för romantiken.
I samband med att det under romantiken togs avstånd från upplysningens förnuftstro och mekaniska världsbild, fanns också en misstro mot vetenskapen och dess snabba utveckling. I följande citat beskrivs hur man under upplysningstiden ville undersöka, experimentera och förstå alla naturens element: “Det var himlens och jordens hemligheter jag ville utforska; och vare sig det var tingens yttre substans eller naturens ande och människosjälen som sysselsatte mig, så riktades mina frågor alltid mot det metafysiska eller, i orden högsta betydelse, världens fysiska hemligheter.” (s. 31) Här förklaras Victors ambitioner med sin forskning, likt upplysningens vetenskapsmän, att få mer kunskap och förståelse om hur världen och naturen fungerar. Trots att Frankenstein handlar om vetenskap och dess framsteg och möjligheter, vilket var centralt och betydelsefullt under upplysningen, menar Jon Cohen i artikeln “The Horror Story That Haunts Science” (ScienceMag, 2018) att det är för att visa på de potentiella konsekvenserna av forskning. “Under mina första experiment hade min våldsamma entusiasm gjort mig blind för mina mödor, och mina ögon var blinda för det fasansfulla i min sysselsättning. Men nu gjorde jag samma saker med kallt huvud, och kände vämjelse inför mina händers verk.” (s. 148) I utdraget beskrivs Frankensteins känslor då han blivit tvingad av sitt monster att skapa en kvinna åt honom och hans reflektioner över hur han tidigare endast fokuserade på målet, att skapa liv, och inte såg farorna i sitt arbete, vad monstret är kapabelt till att göra. Tiden och samhället Shelley levde i genomsyras av skepticism mot upplysningens vetenskapsutveckling. Genom att skildra ett monster, som med hat och hämndbegär slår tillbaka mot sin skapare och mänskligheten, förmedlas det här budskapet, vilket följaktligen innebär att hon med romanen även bidrog med romanen till den dåvarande samtidens och samhällets idéer.
Vad kan man ta för lärdom av denna klassikers romantiska idéer om känslornas vikt hos människan och vetenskapens baksida? Anmärkningsvärt är att romanen också bär titeln “Den Moderne Prometheus”. Inom den grekiska mytologin, vilket för övrigt är tidstypiskt i och med romantikens antikdyrkan, stal Prometheus elden från gudarna vilket fick som följd att han och mänskligheten blev straffad. Victor, som här är den moderne Prometheus, leker i romanen gud genom att försöka härska över naturen och skapa liv. Som straff slår hans skapelse, monstret, tillbaka mot Frankenstein och dödar hans närmsta vän och fru. Frågan är alltså om människan har rätten att försöka ta makten över naturens lagar. En uppgift Shelly ser som alltför stor och riskfylld med oförutsägbara och potentiellt katastrofala konsekvenser. John-Henri Holmberg förklarar i bokens efterord (s. 205) att Frankenstein har stor relevans än idag eftersom den formulerar framtidens svårigheter med avseende på artificiell intelligens, det vill säga intelligenta robotar. Denna teknik möjliggör självutveckling, det vill säga robotars förmåga att förbättra sig själva, och kan därmed leda till att människan tappar förståelse och kontroll över sin nu självständiga skapelse, vilket i boken alltså symboliseras i form av monstret som ger sig ut på egen hand i världen.
Avslutningsvis tycker jag personligen att Frankenstein är en av de bästa böckerna jag läst. Förutom det faktum att romanen är enormt välskriven, gör dess ifrågasättande och tänkvärda idéer romanen till en tidlös klassiker som definitivt är läsvärd. Vare sig det är robotar eller något annat forskningsområde, bör vi människor tänka på följden av vårt agerande och att inte med resultatinriktad entusiasm leka gud genom att försöka härska över naturen. Trots monstrets väl beskrivna ilska och sorg, ty allt hat han får av omgivningen, ger han inte upp hoppet om ett lyckligt liv, vilket tydliggör att det är kärleken han strävar efter. Frankensteins fasansfulla monster och hans illdåd i sökandet efter lycka är i min mening det perfekta sättet att skildra vetenskapens risker och kärlekens betydelse, något som utan tvekan präglar romantiken.
